Ett av de vanligaste argumenten som används emot ökad valfrihet i familjepolitiken, är att det skulle drabba jämställdheten. Men så behöver det inte alls bli, tvärtom. Det beror på vilken slags jämställdhet vi vill ha. Regeringen talar bara om “50/50” men det är inte den sanna definitionen av jämställdhet. Beroende på ideologi finns det olika tolkningar och regeringens tolkning är den socialistiska om att alla människor ska göra lika. Enligt exempelvis den liberala tolkningen handlar jämställdhet om att ge alla lika möjligheter att få välja fritt. (Drivs tyvärr inte av L längre.)

I en familjepolitik som bygger på den socialistiska tolkningen om att alla ska göra lika, går det inte att förena jämställdhet med ett barnperspektiv baserat på modern forskning om barns omsorgsbehov, eftersom de är olika. Verklighetens facit visar att barnens behov då offras. Men om familjepolitiken byggde på den liberala tolkningen om att ge alla lika förutsättningar att välja själva hur de vill göra, skulle det gå utmärkt att förena jämställdhet med ett barnperspektiv. Rimligen borde den tolkningen av jämställdhet också ses som den mest moderna, eftersom det är lika väl klarlagt i forskningen att vuxna människor är olika.

Att ge föräldrar lika förutsättningar handlar om att ta itu med eventuella negativa ekonomiska effekter som kan uppstå om en förälder väljer att stanna hemma och ta hand om sitt barn längre än föräldrapenningen räcker. Det är ingen naturlag att pensionen ska bli sämre och ställningen på arbetsmarknaden försvagas. Att så sker i dag beror på att våra politiker skapat ekonomiska styrmedel som ger ekonomisk otrygghet till de som väljer hemmaomsorg, för att till varje pris få alla föräldrar att undvika det. Med andra ekonomiska styrmedel skulle man kunna skapa en annan situation; finns viljan hos politikerna så går det att hitta lösningar som stöttar föräldrar i stället för att styra dem. Hos partier som vill öka valfriheten i familjepolitiken finns bland annat ekonomiska förslag såsom:

• frivillig sambeskattning för föräldrar
• möjlighet för föräldrar att dela på pensionspoäng
• likvärdig subvention för all slags barnomsorg
• barnomsorgssubventionen ska vara pensionsgrundande
• föräldrar som är hemma får behålla sin SGI (sjukpenninggrundande inkomst) och anställningstrygghet längre

Det här är bara några exempel på vad som kan göras politiskt för att uppnå en mänskligare jämställdhet, som även tar hänsyn till barnen. En jämställdhet där man hellre ändrar på systemen än på människor.